Namnet "Maria" och andra varianter
Jungfru Maria - Jesu moder - hette hon verkligen Maria? Det är frågan. Ofta kan man från folk få höra att hon hette Miriam, och att det var katolikerna (uuh!) som började kalla henne för Maria - vilket ärkekätteri! Det finns t.o.m. folk, som menar, att eftersom hon (enligt dessa) egentligen hette Miriam, så bör man alltid kalla henne det, och inte Maria. På samma sätt brukar de även säga att det är med Jesus - man skall kalla honom Yeshua, eller Yeheshua, inte Jesus.
Nog för att dessa hebreiska varianter av namnen är vackra, men är det en så viktig fråga? Dessutom hette Jesu moder troligtvis inte Miriam, utan faktiskt just Maria. Förklaringen är ganska enkel: Ursprunget till hennes namn är det hebreiska Miriam. Efter att man övergav hebreiskan som talspråk bland judarna, började man istället tala arameiska, vilket även Maria och Jesus gjorde. Den arameiska varianten av namnet Miriam är Mariam. Säkerligen har Maria hetat Mariam, eftersom hon ju som sagt talade arameiska. Fast, bland alla de gamla handskrifter som nämner henne, är stavningen blandad; ibland kallas hon Mariam, ibland Maria.
Alltså: Jesu moder hette troligtvis Maria eller Mariam.
Men, som sagt, detta är ingen alltför viktig fråga. Vare sig man heter Maria, Mariam eller Miriam kan man stoltsera med att bära Jesu moders namn. Ett mycket vackert namn dessutom. (får man säga något annat som kristen?:P )
Jag undrar hur många varianter det finns av detta namn, på alla de språk som talas i världen. Listan kan nog göras lång:
Miriam, Mariam, Maria, Marianne, Marie (utan att uttala e), Marie (med uttalat e), Mia, Maris, Mary, Mariamme, Marya, Maliya, Maarja, Mariama, Marijo, Mhuire, Maira, Maribel, Marisa, Mair, Mal, Mariela, Marion, Mauria, Marysha, Masha, Mimi, etc etc.
Enligt mina uppgifter kan namnet ha väldigt skiftande betydelse, alltifrån de nästan skrämmande "uppror" och "hav av bitterhet" till det mer glada "efterlängtat barn" samt det vackra "havets stjärna".
Andra tolkningar, även de mycket vackra, är: "älskad", "omhuldad", "en droppe i havet", , "den vackra", "älskad av Gud", "den perfekta", "den som älskar Gud".
Ytterligare betydelser är: "den helade", "stark", "stor sorg", "den välnärda" (österländskt uttryck med betydelsen "vacker") , "älskarinna", "graciös", "den upphöjda", "den charmiga", "den som härskar".
Så, för er som bär på detta namn i någon av dess varianter: det är bara att välja och vraka bland alla de betydelser ni har att plocka fram.
Tänk om jag kunde ha ett lika spännande namn. Thomas - tvilling på arameiska (egentligen: Te ´oma). Det finns även en grekisk variant - Didymus, vilket även det betyder tvilling. Inte så intressant.
Jag kan ju åtminstone glädja mig åt att en av Apostlarna hette Thomas. Fast egentligen gjorde han ju inte det. Hans riktiga namn var Judas, men för att skilja honom från Judas Iskariot - som förrådde Jesus - kallade man honom Thomas, tvillingen, eftersom han var just en tvilling.
Inte får man heller veta så mycket om min namne i Bibeln (man får visserligen inte veta så mycket om Maria heller:) ), bortsett från att han är en from tvivlare. Man brukar ju som bekant kalla honom Thomas Tvivlaren (fast i ortodoxa Kyrkan är det vanligt att man kallar honom Thomas den Troende).
Däremot finns det en del spännande traditioner om Thomas, som kan vara intressanta att läsa (se under "later history"). I korthet går de ut på att han skall ha vandrat runt i Syrien och Indien, och enligt vissa kommit ända bort till Kina och Japan. Hans reliker skall, efter att först ha legat i Indien, lämnats över till Edessa av en indisk kung. Från Edessa kom de senare till det grekiska ortodoxa klostret på ön Chios. Senare plundrade västerländska sjömän klostret, så numera vilar hans ben i Italien, i staden Ortona.
Namn är skumma, nästan mystiska. Tänk ändå - man bestämmer att person A skall benämnas med en viss ljudkombination, mer eller mindre vacker, och sedan förknippar mängder av folk denna ljudkombination med just denna person och annat som denne person betyder för dessa. Såfort person X hör kombinationen fylls X av hat och och ledsnad, Y drar sig till minnes barndomen med person A, Z minns ett suddigt ansikte och glömda händelser medans B förknippar det med något underbart, härliga dofter, glädje och lycka.
Det är också intressant att man -eller, jag åtminstone - inte tänker sig att personen X är X och heter Y; utan istället tänker - Y är personen X.
Jaja. Nu ska jag äta.
Do svidanja.
Nog för att dessa hebreiska varianter av namnen är vackra, men är det en så viktig fråga? Dessutom hette Jesu moder troligtvis inte Miriam, utan faktiskt just Maria. Förklaringen är ganska enkel: Ursprunget till hennes namn är det hebreiska Miriam. Efter att man övergav hebreiskan som talspråk bland judarna, började man istället tala arameiska, vilket även Maria och Jesus gjorde. Den arameiska varianten av namnet Miriam är Mariam. Säkerligen har Maria hetat Mariam, eftersom hon ju som sagt talade arameiska. Fast, bland alla de gamla handskrifter som nämner henne, är stavningen blandad; ibland kallas hon Mariam, ibland Maria.
Alltså: Jesu moder hette troligtvis Maria eller Mariam.
Men, som sagt, detta är ingen alltför viktig fråga. Vare sig man heter Maria, Mariam eller Miriam kan man stoltsera med att bära Jesu moders namn. Ett mycket vackert namn dessutom. (får man säga något annat som kristen?:P )
Jag undrar hur många varianter det finns av detta namn, på alla de språk som talas i världen. Listan kan nog göras lång:
Miriam, Mariam, Maria, Marianne, Marie (utan att uttala e), Marie (med uttalat e), Mia, Maris, Mary, Mariamme, Marya, Maliya, Maarja, Mariama, Marijo, Mhuire, Maira, Maribel, Marisa, Mair, Mal, Mariela, Marion, Mauria, Marysha, Masha, Mimi, etc etc.
Enligt mina uppgifter kan namnet ha väldigt skiftande betydelse, alltifrån de nästan skrämmande "uppror" och "hav av bitterhet" till det mer glada "efterlängtat barn" samt det vackra "havets stjärna".
Andra tolkningar, även de mycket vackra, är: "älskad", "omhuldad", "en droppe i havet", , "den vackra", "älskad av Gud", "den perfekta", "den som älskar Gud".
Ytterligare betydelser är: "den helade", "stark", "stor sorg", "den välnärda" (österländskt uttryck med betydelsen "vacker") , "älskarinna", "graciös", "den upphöjda", "den charmiga", "den som härskar".
Så, för er som bär på detta namn i någon av dess varianter: det är bara att välja och vraka bland alla de betydelser ni har att plocka fram.
Tänk om jag kunde ha ett lika spännande namn. Thomas - tvilling på arameiska (egentligen: Te ´oma). Det finns även en grekisk variant - Didymus, vilket även det betyder tvilling. Inte så intressant.
Jag kan ju åtminstone glädja mig åt att en av Apostlarna hette Thomas. Fast egentligen gjorde han ju inte det. Hans riktiga namn var Judas, men för att skilja honom från Judas Iskariot - som förrådde Jesus - kallade man honom Thomas, tvillingen, eftersom han var just en tvilling.
Inte får man heller veta så mycket om min namne i Bibeln (man får visserligen inte veta så mycket om Maria heller:) ), bortsett från att han är en from tvivlare. Man brukar ju som bekant kalla honom Thomas Tvivlaren (fast i ortodoxa Kyrkan är det vanligt att man kallar honom Thomas den Troende).
Däremot finns det en del spännande traditioner om Thomas, som kan vara intressanta att läsa (se under "later history"). I korthet går de ut på att han skall ha vandrat runt i Syrien och Indien, och enligt vissa kommit ända bort till Kina och Japan. Hans reliker skall, efter att först ha legat i Indien, lämnats över till Edessa av en indisk kung. Från Edessa kom de senare till det grekiska ortodoxa klostret på ön Chios. Senare plundrade västerländska sjömän klostret, så numera vilar hans ben i Italien, i staden Ortona.
Namn är skumma, nästan mystiska. Tänk ändå - man bestämmer att person A skall benämnas med en viss ljudkombination, mer eller mindre vacker, och sedan förknippar mängder av folk denna ljudkombination med just denna person och annat som denne person betyder för dessa. Såfort person X hör kombinationen fylls X av hat och och ledsnad, Y drar sig till minnes barndomen med person A, Z minns ett suddigt ansikte och glömda händelser medans B förknippar det med något underbart, härliga dofter, glädje och lycka.
Det är också intressant att man -eller, jag åtminstone - inte tänker sig att personen X är X och heter Y; utan istället tänker - Y är personen X.
Jaja. Nu ska jag äta.
Do svidanja.
Kommentarer
Postat av: Lisa
PÅ tal om namn och ord och sånt.... Du som är historiaintresserad och så, har du läst Ola Wikanders I döda språks sällskap? Den är imho mycket intressant och underhållande.
Postat av: Thomas
Oja, den har jag läst och jag uppskattade den mycket. Nu minns jag tyvärr inte så mycket av den rena fakta som nämns där, ej heller direkt vilka språk som diskuteras; jag minns dock att han skriver om koptiska, vilket jag tycker är ett vackert och vördnadsvärt språk:)
Postat av: Lisa
Vad roligt att någon annan läst den! När jag läste den försökte jag berätta för alla runtomkring hur fantastisk den var, men få verkade bli speciellt övertygad... Nej, jag kommer inte heller ihåg så mycket, jag kanske borde läsa om den. :D
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg: